The green mile


Tankade ner den här filmen under natten. Och nej det är inte första gången jag ser den, men det var minst 4 år sen jag såg den sist med pappa. Och ja den är minst lika bra som ja mindes att den skulle vara. Det fanns stunder jag blev lite rastlös i filmen men de berodde mer på att ja inte rört mig idag än på att filmen va tråkig, för så fort ja gick ifrån filmen utan att pausa fick ja panik och sprang tillbaka för att inte missa något. Och slutet.. asså det finns inga ord, riktigt djupt asså. Och ja grät så mycket att ja sitter med en huvevärk nu, haha. Men det är så starka känslor som film ska förmedla, då har ressigören verkligen lyckats.
Till er som inte sett den här filmen än: SE DEN!

pussiluss<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0